märklig lappning....

...igår var det visning av mormor i kapellet i Sala.....det hela var så otroligt overkligt att jag tillslut såg att hon andades...det var tända ljus, hon hade sin vita cardigan på sig och en orange gerbera i händerna...hon såg så fin ut. fridfullt....men så sorgligt....det kändes dock "bra" (om man nu kan använda det ordet i detta sammanhang) att få säga sov gott och hejdå till henne.....

efter det väntade det märkliga lappningen jag började med.....vi var upp till mormors lägenhet...och bara det att gå där, och inte höra hennes hasande med rullatorn var alldeles hemskt jobbigt...det var så tomt...vi skulle sätta små tejpbitar med våra namn på det man ville ha...okej, jag åker upp till kapellet jag då! små skaer fick mig att gråta...som den lilla magnetnyckelpigan som Joel alltid gömde tillsammans med 2 andra småpigor....hennes halsband som hon haft...alla tavlor...den slitna fåtöljen var borta..hon som skulle få en ny när hon skulle fylla 90...åh det var så tungt i hjärtat!!!!!

det var tungt att lämna lägenheten och veta att dit kommer jag förmodligen aldrig att återvända......

mormor, du finns i mina tankar!!!!