en dag av känslor.....

...det har det varit idag! det har pendlat mellan stolthet, glädje, oro och ledsamhet...men kärleken har funnits med i alla!

börjar dagen med utvecklingssamtal på Joels förskola och det man får höra gör en så stolt så stolt...den blivande 6åringen håller på att växa ur förskolan..hjälp! vad hände?! han föddes ju nyss...eller....*suck*...

dagen fortsätter med tentaskrivande, och kunde skicka in den till slut...så skönt...ännu en tenta att bocka av...hämtar barn och tar en snabb tur på satn för diverse ärenden och killarna + kompis sköter sig exemplariskt...känner bara en sån glädje över mina barn! underbara tokstollar som skrattar på sig när mamma kör "Rumpnissarna goes Skaka Rumpa"....det är de där små stunderna i vardagen som gör att livet är så härligt....

ser fram emot att påslkolovet ska ta slut så att jag kan återvända till mina elever och köra med dem en vecka till....trivs nå så kolossalt bra i denna klass! en galen mix av individer som är så unika var och en och som ger mig så mycket...det här ger tusen gånger mer än att traggla sig igenom en massa litteratur, så är det bara...litteraturen kanske kan stödja det man upplever, men man lär sig sååå mycket mer ute i verkligheten...snart måndag igen...:-)

...men...

...det är inte bara uppåt och glatt och tjo o tjim...en ständig oro för min älskade syster finns i min vardag numera oxå...som de flesta av er vet hittade läkarna en tumör i hennes hals, som de i onsdags opererade bort...OP gick bra, men nu är det en väntan i 4 veckor på besked om det är en snäll eller inte tumör...dessutom tog hennes ensa stämband skada vid OP och de kan inte garantera att hennes röst blir bra igen....
jag kan inte förstå varför just hon ska drabbas av detta....för i mina ögon finns det bra många sjuka människor där ute som jag hellre skulle se råka ut för detta! jaja, jag vet att det är "fel" att tycka så, men det skiter jag i....tycker det är för jävligt! det är ju nu hon ska njuta av tiden och planera det sista inför bröllopet i juni, hon ska vara orolig för väder o vind (man vill ju gärna ha sol och varmt), hon ska fundera på vad för tokigheter som kan komma att hända under festen och vilka som kommer hålla tal...hon ska fundera på hur hon ska lyckas besöka damrummet utan att doppa hela klänningen...det är sånt som ska röra sig i hennes tankar...kan tänka mig att de finns där oxå, men en liten mörk skugga blir det nog allt av detta....
..visst, jag ska inte måla fan på väggen, ingen vet vad beskedet blir...och självklart kommer det vara ett positivt besked...finns liksom inget annat alternativ! absolut inget annat.....men tankarna finns ju endå där, det går ju inte bara att stänga av....

denna underbara VFU...och ett kvistfritt kvastskaft..

...det var ett tag sen nu, men fokus har legat på min VFU...och åter igen..Jag har inte tid att gå i skolan, jag vill jobba! NU! :-)

Är just i en fjärdeklass, har följt dessa sedan de gick i 2:an och vara "små"..nu är det en tonåring möter en 5åring..och så en skvätt hormoner, drama och annat...en härlig blanding som ger olika resultat olika dagar....:-) det är en utmaning kära vänner att hänga med...

har nu gjort 4 av 5 veckor...och den här veckan har varit extra rolig o härlig....jag har nämligen "tvingat" dem att delta i en fashionshow! Trodde halva klassen skulle rymma ut genom fönstret (2:a våningen) när jag berättade detta!!! den andra halvan skrek NEEEJ och svimmade....njä, nu överdrev jag, men de var väl inte så förtjusta i min idé...men men...de har fått träna på vad kläder heter på engelska, tänka på A eller AN framför, uttal och lite mera....i grupper om 2 eller 3 så skulle de sedan berätta för oss andra vad personen på catwalken hade på sig var tanken...

inför detta hade jag tagit med mig lite kläder som jag vid en genomgång klädde på mig; det var en kjol en klänning, en skjorta, en halsduk, en hatt och ett par termovantar. De fick säga vad plaggen hette vartefter....sedan bad jag dem säga "take off your..." och så plagget...de luringarna sparade vantarna till sist! :-)

dessa kläder fick de, om de ville, använda idag på modevisningen...jag hade lagt upp band som visade vart catwalken var och sedans atte vi igång...en o en tog de an denna utmaning, pratade engelska inför de andra i klassen, gick på catwalken och vissa posade till och med...

det gick över förväntan och jag var så glad efteråt!!!! vet att vissa tyckte detta var jättejobbigt, men de fixade det!!!! yeay!!!!

annars då....ja, påsken är här och jag har påskpyntat mer än vanligt...har 5 kycklingar framme istället för 2....och kvasten är klar för avfärd...såg till att den var kvistfri..ett helsike när kvistarna spretar åt alla håll..fastnar så lätt då..:-)

glad påsk på er alla som läst endå hit...:-)

Alladins lampa och en skön seger...

en härlig helg uppe i Dalarna är över....snö, sol, plusgrader och bara vara..det är livet det! ja iofs, snö behövs ju inte men..;-)
tog en tur med Pellehunden i lördags....på vägar som vara glashala! men med stöd av sparken så gick det bra...tills gruset kom fram under snön..

vi såg Alladins magiska lampa på himlen....

på eftermiddagen var det match mellan Leksand och malmö i Tegera Arena....det var inte fullsatt, men god stämning och en rolig match att titta på...Daniel var i extas och jublade när Leksand gjorde mål och buade när Malmö tacklades fult....segern var fin och nu väntar spel i kvalserien....

 en klack som man vet hur man lyfter fram laget...och får med sig hela arenan!

 

 

jaha, det var det det....nästa vecka börjar ÄNTLIGEN vfu igen...som jag längtat! ...och så måste jag byta batterier i datamusen...

vad sa snigeln som satt på sköldpaddans skal?

...iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih.....

egentligen inte så jätterolig, men en fredag eftermiddag i skolan så är den kul!!! eller vad säger ni Lotta o Sara!?

ännu en vecka har passerat, helgen ska bli lugn o skön...och på söndag far mannen till Tyskland för utbildning i 5 dar..hmm..nåja, kan då plugga på kvällarna utan att känna mig som en tråkmåns! om jag ska se på det hela positivt! :-)

jahapp...alla hjärtans dag....min stackars bror som är singel spydde lite galla över denna dag på facebook så jag var ju bara tvungen att busa lite...köpte en påse godis som han älskar, skrev ett brev med en liten rebus på...åkte hem till honom och stoppade ner det i hans brevlåda....tror han blev rätt glad faktiskt...:-)

mannen min är sjuk...är väl en influensa light kan jag tänka mig...han ligger på soffan och rätt som det är somnar han...sen väcker han sig själv genom att han snarkar så in åt bängen...har aldrig hört någon låta som han gör!! ja, det skulle möjligen vara grisen Balder på vallby friluftsmuseéum då...;-) herre jisses va han låter...förstår att han vaknar!

och jag då...alla dessa nyckelbegrepp snurrar på rätt bra i skallen nu, men de sätter sig lite för varje gång jag läser om dem..så snart så kanske de sitter hela bunten...salstenta den 26 februari...woohoo..

jag läste nyligen min vän Olles blogg, och han har upphittat ett nytt ord...VUXLIG! ni vet, när man är vuxen till åldern, kan ta ansvar osv...men endå barnslig nog att göra som man vill och vara lite liten....jag gillar ordet! för jag är nog VUXLIG jag med...närmar mig ju The BIG 4 0 (aaaarghh) men ser mig själv som en liten tjej ibland! fast det värsta med att bli så "gammal" är att jag minns vad jag sagt om de i 40-årsåldern tidigare i mitt liv...;-)  vi var ett gäng som umgicks på den tiden, och en av dem var ca 40 år (jag var 20)..hon skulle promt med på fester och ut på krogen..jag tyckte hon var en patetisk gammal kärring som vägrade växa upp! *harklar mig*..jahapp, och nu är jag här....ser mig inte riktigt som en patetisk gammal kärring...:-)

eller...?

40 år!!!!! :-)

ja, nu var ju inte det där mina år jag så glatt skrev ut....utan det är antalet år som mina kära föräldrar varit gifta!

 

Den 3 februari 1973 gifte de sig....lilla jag låg i magen, så man kan ju säga att jag var med..:-)

40år!! förstår ni, det är ju en helt galet lång tid....

nåja, vi lurade i dem att de skulle bli bjudna på middag här hemma hos oss, bara i all enkelhet och som tack för barnvakt..vad de inte visste var att Emma, Robin o Peter oxå skulle vara här och att de skulle få en 3rätters middag...
de blev ganska så överraskade när de kom och insåg att det inte bara var en vanlig middag hos Kockarna...välkomstbubbel, förrätt, buffé, efterrätt och till det en del vin...vi hade även gjort en fotobok med bilder från alla deras år tillsammans...det var otroligt roligt att se deras reaktion...

    

 sommar och Siljan...

 

så kom lilla jag då...:-)

 

 

Det var en trevlig kväll med mycket skratt och tokerier, precis som det brukar bli när vi kommer ihop alla...:-)

 

 

har du någon gång?....

Har du någonsin sagt till någon oj! du måste ha ätit alldeles för mycket! eller du kanske inte ska äta så mycket! eller kanske till och med men OJ va tjock du är!! du behöver nog motionera lite! eller har du kastat ur dig på krogen någon gång är du sjuk!? du måste ju vara sjuk så tjock som du är!

Kom nu ihåg dessa frågor ett tag...du förstår på slutet av mitt inlägg varför...

Jag sitter med hjärtat lite i halsgropen nu och vet egentligen inte om jag borde skriva detta, men jag känner endå att jag måste...det är liksom min historia, mitt liv, mitt val...och beslutet som jag har kommit fram till!

Allt började när jag satt o tittade på gamla bilder i mina föräldrars fotoalbum, bilder från när jag var yngre, runt 13-20 år...på den tiden var jag smal som en sticka, fanns inte tillstymmelse till hull någonstans! Lång var jag oxå vilket bidrog till att jag såg ännu magrare ut...ja, jag var mager! jag kunde äta precis vad som helst, hur mycket som helst...inget hände! Jag led nå alldeles kopiöst ska ni veta...alla tjejer i klassen började få former men inte jag...VARJE dag fick jag höra men guuuud (tonläget gick gärna upp några snäpp där oxå) va smal du är!!! äter du inget!!?? Denna mening i flera olika konstelationer, men budskapet var detsamma..jag var mager, smal, pinne, ja, you name it! Det sätter sig rätt fint på självkänslan kan jag lova...

Slutade skolan i orten och gick vidare till gymnasiet...det var inte fullt lika illa här...det kom kommentarer, men inte på samma sätt som tidigare..men själkänslan var redan låg så...vad gjorde det!? tiden gick, jag tog studenten....flyttade hemmifrån....liiiiite hände det på viktfronten...det kom väl någon liten uns hull på rumpan, och på magen, men knappt synbart...

 ja, ni ser ju...och här har lagt endå börjat "lägga" på mig...

 

 

så kom kvällen på krogen då en tjej, helt okänd för mig, kastar ur sig att jag måste ha aneroxia! jag nekade och sa att jag var så här smal endå...men nej, det svaret godtog hon inte...nej, det var ju typiskt symptom på sjukdommen, förnekelse!!! det spelade ingen roll vad jag sa, så var det bara...jag förnekade att jag var sjuk! behöver jag säga hur det kändes??!!

 

ett par år senare åkte jag till USA för andra gången....(hade varit aupair en gång tidigare och nu åkte jag igen)....nu hände något! helt plötsligt så var jag "idealet" för hur man skulle se ut, och hur de flesta amerikaner tror att vi svenska tjejer ser ut....mitt självförtroende ökade, jag kände mig fin och uppskattade, trots att jag var så smal....det var en helt makalös känsla!!! korta kjolar och korta toppar användes flitigt detta år...:-) 



 

 

och så gick åren då...men ett nytt självförtroende som jag byggde upp i USA accepterade jag min kropp...det var som det var...thats it! så träffade jag Mannen i mitt liv, Anders! och jag tror att många känner igen sig i den s k "samboeffekten"...;-) den i kombination med att vi hade en ny kock på jobbet som lagade otroligt god mat med massa gräddde och grejer...ja, ni förstår...det började hända saker med vikten....det kom 2 barn, och i och med det ökade vikten och jag var sååååå nöjd!!! hallå, jag fick ju former och hade ibland problem att knäppa byxorna...:-) jag var överlycklig! äntligen!

 

 

lite skillnad va?! :-)

 

För ett tag sen tyckte jag att jag nog hade lite väl mycket hull på sina håll, det har liksom satt sig på ett ställe...brukar skämta om att jag ser ut som en orm som svalt något stort som fastnat på mitten liksom...vågen visade att jag i stort sett dubblat min vikt på 20 år...och jag trodde väl ALDRIG att jag skulle tycka att jag är tjock! :-) nej, jag vet att jag inte är TJOCK tjock, men ändå...större än jag någonsin varit....och så berättade min syster att hon ska gifta sig i sommar!!! lyckan var total för många av oss...och jag började tänka att jag skulle gå ner si och så mycket i vikt för att komma i en snygg klänning till sommaren...

 

så kommer jag då till stunden då jag sitter och tittar på dessa gamla kort på mig, och det faller liksom tillbaka...känslan av att vara så där smal och mager...så bara beslutade jag mig för att nej, nu räcker det! Nu har jag dessa former, lite mer av vissa än andra, men jag är faktiskt nöjd med dem!! visst kan jag "tajta" till det lite på vissa ställen, men hetsa mig ner i vikt...nopp!

 

jag vet att jag är mullig om magen, men än sen då..jag har fött 2 barn, jag äter gott och mår bra...rumpan kanske är i det största laget..ja ja, jag sitter stadigt!

 

Så, de frågor jag ställde i början av mitt inlägg....varför är det INTE ok att fråga en tjock/mullig/fluffig/rund person detta??? och varför är det helt OK att fråga en smal person dessa????det är på något vis så accepterat att klaga på smala personer, säga att de förstör för unga tjejer idag osv...men grejen är, att om någon är naturligt smal så känns det rätt skönt att se att det finns flera som är det! jag tar väldigt illa vid mig vid sådan här diskussioner....varför kan inte alla bara få vara som de är!!??