vad sa snigeln som satt på sköldpaddans skal?

...iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih.....

egentligen inte så jätterolig, men en fredag eftermiddag i skolan så är den kul!!! eller vad säger ni Lotta o Sara!?

ännu en vecka har passerat, helgen ska bli lugn o skön...och på söndag far mannen till Tyskland för utbildning i 5 dar..hmm..nåja, kan då plugga på kvällarna utan att känna mig som en tråkmåns! om jag ska se på det hela positivt! :-)

jahapp...alla hjärtans dag....min stackars bror som är singel spydde lite galla över denna dag på facebook så jag var ju bara tvungen att busa lite...köpte en påse godis som han älskar, skrev ett brev med en liten rebus på...åkte hem till honom och stoppade ner det i hans brevlåda....tror han blev rätt glad faktiskt...:-)

mannen min är sjuk...är väl en influensa light kan jag tänka mig...han ligger på soffan och rätt som det är somnar han...sen väcker han sig själv genom att han snarkar så in åt bängen...har aldrig hört någon låta som han gör!! ja, det skulle möjligen vara grisen Balder på vallby friluftsmuseéum då...;-) herre jisses va han låter...förstår att han vaknar!

och jag då...alla dessa nyckelbegrepp snurrar på rätt bra i skallen nu, men de sätter sig lite för varje gång jag läser om dem..så snart så kanske de sitter hela bunten...salstenta den 26 februari...woohoo..

jag läste nyligen min vän Olles blogg, och han har upphittat ett nytt ord...VUXLIG! ni vet, när man är vuxen till åldern, kan ta ansvar osv...men endå barnslig nog att göra som man vill och vara lite liten....jag gillar ordet! för jag är nog VUXLIG jag med...närmar mig ju The BIG 4 0 (aaaarghh) men ser mig själv som en liten tjej ibland! fast det värsta med att bli så "gammal" är att jag minns vad jag sagt om de i 40-årsåldern tidigare i mitt liv...;-)  vi var ett gäng som umgicks på den tiden, och en av dem var ca 40 år (jag var 20)..hon skulle promt med på fester och ut på krogen..jag tyckte hon var en patetisk gammal kärring som vägrade växa upp! *harklar mig*..jahapp, och nu är jag här....ser mig inte riktigt som en patetisk gammal kärring...:-)

eller...?

40 år!!!!! :-)

ja, nu var ju inte det där mina år jag så glatt skrev ut....utan det är antalet år som mina kära föräldrar varit gifta!

 

Den 3 februari 1973 gifte de sig....lilla jag låg i magen, så man kan ju säga att jag var med..:-)

40år!! förstår ni, det är ju en helt galet lång tid....

nåja, vi lurade i dem att de skulle bli bjudna på middag här hemma hos oss, bara i all enkelhet och som tack för barnvakt..vad de inte visste var att Emma, Robin o Peter oxå skulle vara här och att de skulle få en 3rätters middag...
de blev ganska så överraskade när de kom och insåg att det inte bara var en vanlig middag hos Kockarna...välkomstbubbel, förrätt, buffé, efterrätt och till det en del vin...vi hade även gjort en fotobok med bilder från alla deras år tillsammans...det var otroligt roligt att se deras reaktion...

    

 sommar och Siljan...

 

så kom lilla jag då...:-)

 

 

Det var en trevlig kväll med mycket skratt och tokerier, precis som det brukar bli när vi kommer ihop alla...:-)

 

 

har du någon gång?....

Har du någonsin sagt till någon oj! du måste ha ätit alldeles för mycket! eller du kanske inte ska äta så mycket! eller kanske till och med men OJ va tjock du är!! du behöver nog motionera lite! eller har du kastat ur dig på krogen någon gång är du sjuk!? du måste ju vara sjuk så tjock som du är!

Kom nu ihåg dessa frågor ett tag...du förstår på slutet av mitt inlägg varför...

Jag sitter med hjärtat lite i halsgropen nu och vet egentligen inte om jag borde skriva detta, men jag känner endå att jag måste...det är liksom min historia, mitt liv, mitt val...och beslutet som jag har kommit fram till!

Allt började när jag satt o tittade på gamla bilder i mina föräldrars fotoalbum, bilder från när jag var yngre, runt 13-20 år...på den tiden var jag smal som en sticka, fanns inte tillstymmelse till hull någonstans! Lång var jag oxå vilket bidrog till att jag såg ännu magrare ut...ja, jag var mager! jag kunde äta precis vad som helst, hur mycket som helst...inget hände! Jag led nå alldeles kopiöst ska ni veta...alla tjejer i klassen började få former men inte jag...VARJE dag fick jag höra men guuuud (tonläget gick gärna upp några snäpp där oxå) va smal du är!!! äter du inget!!?? Denna mening i flera olika konstelationer, men budskapet var detsamma..jag var mager, smal, pinne, ja, you name it! Det sätter sig rätt fint på självkänslan kan jag lova...

Slutade skolan i orten och gick vidare till gymnasiet...det var inte fullt lika illa här...det kom kommentarer, men inte på samma sätt som tidigare..men själkänslan var redan låg så...vad gjorde det!? tiden gick, jag tog studenten....flyttade hemmifrån....liiiiite hände det på viktfronten...det kom väl någon liten uns hull på rumpan, och på magen, men knappt synbart...

 ja, ni ser ju...och här har lagt endå börjat "lägga" på mig...

 

 

så kom kvällen på krogen då en tjej, helt okänd för mig, kastar ur sig att jag måste ha aneroxia! jag nekade och sa att jag var så här smal endå...men nej, det svaret godtog hon inte...nej, det var ju typiskt symptom på sjukdommen, förnekelse!!! det spelade ingen roll vad jag sa, så var det bara...jag förnekade att jag var sjuk! behöver jag säga hur det kändes??!!

 

ett par år senare åkte jag till USA för andra gången....(hade varit aupair en gång tidigare och nu åkte jag igen)....nu hände något! helt plötsligt så var jag "idealet" för hur man skulle se ut, och hur de flesta amerikaner tror att vi svenska tjejer ser ut....mitt självförtroende ökade, jag kände mig fin och uppskattade, trots att jag var så smal....det var en helt makalös känsla!!! korta kjolar och korta toppar användes flitigt detta år...:-) 



 

 

och så gick åren då...men ett nytt självförtroende som jag byggde upp i USA accepterade jag min kropp...det var som det var...thats it! så träffade jag Mannen i mitt liv, Anders! och jag tror att många känner igen sig i den s k "samboeffekten"...;-) den i kombination med att vi hade en ny kock på jobbet som lagade otroligt god mat med massa gräddde och grejer...ja, ni förstår...det började hända saker med vikten....det kom 2 barn, och i och med det ökade vikten och jag var sååååå nöjd!!! hallå, jag fick ju former och hade ibland problem att knäppa byxorna...:-) jag var överlycklig! äntligen!

 

 

lite skillnad va?! :-)

 

För ett tag sen tyckte jag att jag nog hade lite väl mycket hull på sina håll, det har liksom satt sig på ett ställe...brukar skämta om att jag ser ut som en orm som svalt något stort som fastnat på mitten liksom...vågen visade att jag i stort sett dubblat min vikt på 20 år...och jag trodde väl ALDRIG att jag skulle tycka att jag är tjock! :-) nej, jag vet att jag inte är TJOCK tjock, men ändå...större än jag någonsin varit....och så berättade min syster att hon ska gifta sig i sommar!!! lyckan var total för många av oss...och jag började tänka att jag skulle gå ner si och så mycket i vikt för att komma i en snygg klänning till sommaren...

 

så kommer jag då till stunden då jag sitter och tittar på dessa gamla kort på mig, och det faller liksom tillbaka...känslan av att vara så där smal och mager...så bara beslutade jag mig för att nej, nu räcker det! Nu har jag dessa former, lite mer av vissa än andra, men jag är faktiskt nöjd med dem!! visst kan jag "tajta" till det lite på vissa ställen, men hetsa mig ner i vikt...nopp!

 

jag vet att jag är mullig om magen, men än sen då..jag har fött 2 barn, jag äter gott och mår bra...rumpan kanske är i det största laget..ja ja, jag sitter stadigt!

 

Så, de frågor jag ställde i början av mitt inlägg....varför är det INTE ok att fråga en tjock/mullig/fluffig/rund person detta??? och varför är det helt OK att fråga en smal person dessa????det är på något vis så accepterat att klaga på smala personer, säga att de förstör för unga tjejer idag osv...men grejen är, att om någon är naturligt smal så känns det rätt skönt att se att det finns flera som är det! jag tar väldigt illa vid mig vid sådan här diskussioner....varför kan inte alla bara få vara som de är!!??

 

 

 

 

 

 



skridskor och korvrökning på Mälaren....

tisdag idag och jag borde egentligen plugga nyckelbegrepp till skolan..men just nu har jag ingen lust...skriver lite här först..:-)

helgen var kanon..blev en lång stund på Mälarens is i söndags med familjen och bror...härligt!!

 

barnen åkte på för fullt...i alla fall Daniel som åkte hela tiden (förutom när korv skulle ätas)...Joel kämpade på med att hålla balansen och stående....Anders gled fram som om han inte gjort annat...och jag då..ja, jag var ju tvungen att testa igen då..sist jag åkte var ca 3 år sen, och innan det var det närmare 20 år sen...:-)

 

 skridskor på.......

..och så var det balansen då....

 

sen var det dags för korvgrillning...och dessa underbara härliga (ironi) engångsgrillar! vi brukar alltid ha med tändvätaska utifall att..men inte denna gång då...tror ni grillen ville brinna! nopp! vi petade in hushållspapper och små bitar vass och blåste och tände och blåste....ja, vi luktade som en halv skogsbrand när vi h´´gav upp...det fick bli rökta korvar istället...bror tog kommandot som ni ser...

 

en härlig dag var det!!!

 

bara en liten egobild som jag pasade på att ta.....:-)

 

jaha, och nu då...ska jag ta tag i dessa nyckelbegrepp tro....eller ska jag städa, eller surfa på Internet, eller tvätta, eller....hmm.....motivationen är på TOPP! ;-)